själva op gick bra.. de blev imponerade att jag klarade "boaormen" så bra utan smärtlindring... "alla andra" tycker att den är det värsta men för mig var det lokalbedövningen som var värst! de hade faktiskt planering på narkos pga min nål/sprutskräck... men med tårarna rinnande nedför kinderna och troligen en sönderkramad hand på ena sköterskan så klarade jag det... stolt över mig själv får jag lov att säga... kändes lite lustigt när de skar snittet... kändes som läkaren skrapade på handen typ...
läkaren var för övrigt superduktig och ingav stort förtroende och alla inblandade som fanns på op-salen var underbart sköna människor med skratt och skoj... kändes som dom lyckades hålla mig lugn iaf... fick tom. lyssna på musik efter mina egna önskemål :) såna människor är guld värda!
op var iaf välbehövlig då läkaren tydligt såg förträngningen på nerverna... nerverna hade tom "vuxit/klibbat" ihop så de fick han dra isär... kändes lustigt att fingrarna levde ett eget liv :) sen konstaterade han också att jag har en ganska rejäl inflammation på senorna i handen, men de gjorde han inget åt utan vi hoppas att det läker av sig självt nu när nerverna är frilagda i handen...
men det är ett helt företag att försöka klara sig enbart med vänsterhanden! grymt imponerad av de som enbart har en hand eller arm! bara att borsta tänderna med vänstern är en utmaning i sig... särskilt då jag är så grymt högerhänt! men men ska väl få snits på det också...
inpaketerad hand redo för dusch... bara det var en upplevelse... alltså man tänker ju inte på hur ofta och till vad du använder och behöver använda två händer... tur jag har en hjälpsam make! <3
lillfisen är väldigt bekymrad över att mamma har ont i handa som han säger :) så efter att han tittat och känt lite på mitt bandage så skulle ju han så klart också ha bandage och mamma skulle ha bandage på sin andra hand... tror han satt i 30 minuter och lindade bandage endera om min och sin egen hand :) lilla hjärtat! <3
så nu är det läkning och sjukskrivning som gäller... 4 veckor enligt läkaren... får se vad f-kassan säger... bara hålla tummarna... för det krävs lång rehabilitering efteråt om man har otur... men försöker redan nu att vifta med fingrarna och så det lilla jag kan pga bandaget...
bara hoppas att det blir fint vårväder som det varit de sista dagarna så man iaf kan få vara ute! annars blir jag nog tokig omgående! :) tur jag har fina grannen som jag får våldgästa! hehe... :)
nä nu göra ett försök på dusch och tvätt av barret... kan nog va så att maken får visa vad han går för :) han har ju redan fått agera frisör och satt upp mitt hår :) hihi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar